Día de la indignación

En präst jag träffade för några veckor sedan sa att inget händer en om man inte lägger sin näsa i blöt. ”Jag sköter mitt och stör ingen och har därför inget att oroa mig för.” Hundratusen personer demonstrerar i Mexico City på årsdagen av försvinnandet av de 43 studenterna i Ayotzinapa i delstaten Guerrero. Ungefär åttio mil därifrån är jag, i Colima. Ett par mil från Stilla havs-kusten förbereder man Bombas de semillas i en park i systerstaden Villa de Álvarez. Jordbollar med en böna, ett majskorn och två chilifrön, sammanlagt 47 stycken. De 43 försvunna, de tre som sköts av polisen under kvällen, och den person som sedan dess ligger i koma. De 43 har likt fröer växt att bli en symbol för motstånd, och bärare av indignationen mot den straffrihet som råder kring de åtskilliga tiotusentals försvinnanden i landet och en ofta korrumperad politisk makt. Runt hundrafemtio personer är det som tillslut som går halvmilen till stadens centrum. Och där går också jag, lite som en blandning av idiot och demonstrationsturist solidariserar jag, fattar lite grann. Jag tänker på prästens ord, att kräva sina rättigheter och motsätta sig korruptionens ekonomi likställs med att lägga sin näsa i blöt. I fallet med de 43 verkar i alla fall kampen inte tystnat under året som har gått. Då försöken, att med olika officiella förklaringar lägga locket på, har misslyckats gång efter annan.













Pedro Paramo

Den mexikanske författaren Juan Rulfos roman Pedro Paramo gavs ut för sextio år sedan, vilket uppmärksammades i en utställning här i Colima. Fick frågan om jag ville ta lite bilder i bokens anda, här är några av dem. Det var länge sedan jag uppdaterade den här bloggen, när man surfar nätet verkar den dela öde med många andra - vilket ibland känns som lika bra kanske ska man inte väcka den skit som sover. Nu gör den i alla fall en dödsryckning. Kanske återuppstår den igen, kanske har den aldrig varit död eller kanske är den levande död. Precis som karaktärerna som Pedro Paramo möter i byn Comala där det magiska och det övernaturliga suddar ut gränserna för vad som är verkligt och inte.










Gabri e Eddie


con un palazzo e un parco in un paradiso. con risate dalla paradiso






Stromboli